Om Bobo

Mitt namn är Bobo Wieland och jag jobbar som utvecklare på Prisjakt.nu. Har dessförinnan under en kort period drivit en egen firma inriktad på specialutveckling av webbsidor samt jobbat som som webbutvecklare på den Ängelholmsbaserade webbyrån Plucera.

Även om jag studerat ganska mycket till och från anser jag mig själv mer eller mindre vara en autodidakt när det kommer till det jag jobbar med. Känner att det jag lärt mig under den relativt korta tid jag varit ute i arbetslivet (sedan 2006) har varit betydligt mer värt än aldrig så många år i skolbänken. Studier är i mångt och mycket bara bortkastad tid. Dyrt är det också. Speciellt nu i efterhand när man betalar av sitt digra studielån.

Internet kom jag i kontakt med på riktigt 1995 under första terminen på gymnasiet då jag valde den nya kursen ”Internet” som personligt val. Hade dessförinnan inget större intresse för datorer. Hade en gammal trött PC hemma som jag använde som sequencer till ett gäng synthar (bytte från ATARI 520ST när mina kompositioner allt som oftast tenderade ta slut på allt minne) och det kom som en smärre chock för mina föräldrar när jag i ett svep slängde ut alla mina pengar på ett splitter nytt 33,6 modem och höjde telefonikostnaden hemma med en dryg tusenlapp i månaden.

På den vägen är det. Jag skapade mina första hemsidor under internetkursen och hade gärna stolt visat upp dem (eller den ena i varje fall) om jag hade haft dem kvar. Men i övrigt var det mest webchatten O.S.A som upptog min tid (kommer inte ihåg något mer än namnet på chatten och att jag skapade mig mitt första nick: HbgNIX. Så om någon kommer ihåg något mer om O.S.A-chatten – lämna gärna en kommentar).

Efter O.S.A-chatten så blev det mailinglistor som gällde; och då framför allt SRN – Scandinavian Rave Network där jag huserade fritt tillsammans med Hyperbimbo, Jonas the Spaceboy och andra verklighetsförankrade festare (PLUR på er). Hade det inte abrupt slutat med att jag skadade hörseln, fick tinnitus och blev gravt överkänslig mot ljud så hade det kanske slutat… helt annorlunda.

Nu blev det inte så, utan istället mer studier – först inriktat mot grafisk formgivning (hur tänkte jag där egentligen?) och sen mer och mer programmeringsinriktat fram tills dagen då jag hamnade på Plucera och började lära mig saker på riktigt. (forts. följer)

Certifieringar